2008-08-12

Två missade dagar...

Hejsan!

Har inte skrivit på två dagar, förlåt. Har bara inte haft tid.

I söndags så sov jag hos pappa. Det var jätte trevligt men känslan av otrygghet i hans närvaro kommer förmodligen inte försvinna på ett bra tag, om den någonsin gör det. Men jag har inte dåligt samvete längre för han har själv orsakat detta. Jag vet att alkholism är en sjukdom men det kan inte vara en ursäkt. Det är iaf skönt att han är frisk igen. Jag älskar min pappa, jag har saknat hans riktiga jag. Jag är stolt över min pappa.

Sen igår, måndags, så var jag först hos tandläkaren sen åkte jag till Kristianstad och städade mitt rum. Det såg ut som ett bombnedslag! Mitt kylskåp hade läckt på min matta så min dumma matta hade färgat av sig på golvet. Förbannad! iaf, så gick det inte skura väck riktigt men det ser lite bättre ut. Därefter stack jag till Hässleholm, där jag sitter nu också. Ska som sagt sova här till på fredag! Det ska bli roligt! :D


När jag träffar nya människor i dagens samhälle förvånas jag av hur stort antal det är av dem som har föräldrar eller närastående som är alkholister. Är alkoholen så farligt? Ska det räknas som ett hot när det finns atombomber, terroattacker och vapen? Svar ja, alkoholen är en personförändrare. Personer vi känner kan bli någon annan, personer vi träffar har en annan personlighet. Det är så att alkoholen gömmer dig, din person. Alkholism är en sjukdom, inte en livsstil.

Många ögon har blundat för många gånger för vem du verkligen är,
Många ord har formats till lögner, lögner bara för dig.
Synen på sanning har förvridits av dina misstag

Du föll, och du föll hårt.

och där du låg, hjälplös och skadad på marken slog det dig

Din skugga var den enda som höll din hand

och hur känns handan av ingenting på en kind?
Den känns ingenting.

Dina ögon stängdes och andetagen blev djupa
Du önskade, du önskade hårt.

Nästa gång dina ögon såg ljuset möttes de av din familj

Vi s
mekte dig på kinden och gav dig en stege
För ingen kan hjälpa någon upp för ett stup man har grävt själv.

Du började klättra och du kom upp.

Där stod vi, där stod du.

Och här står vi sålänge vi aldrig behöver blunda,

forma lögner eller förvrida sanningar igen,

Sålänge du är du.



6 kommentarer:

Anonym sa...

Min pappa är alkholist och har inte blivit av med det. Jag hatar det. Hur ska jag göra?

Måste säga att det du skrev fick mig gråta.. jag känner igen mig... vackert.

Lisa Olofsson Lexé sa...

Hejsan "anonym"!

Jag vet att det är jobbigt. Men den jobbigaste delen är att erkänna att han är alkholist för sig själv. Det är svårt att fatta det.

Om han inte erkänner att han är alholist ska du samla ihop alla burkar och flaskor efter honom och hålla på så i en vecka. Sen ska du visa det för honom. Kanske fattar han då hur mycket han faktist dricker och att du lägger märke till det.

Om han dricker i smyg ska du följa efter honom varje gång och notera på ett pappaer hur många gånger du hittar honom med alkohol i händerna, och sen visa det.

Knepet är att han måste fatta det själv innan han kan bli kapabel till att söka hjälp.

Hoppas det löser sig! Tack för den fina kommentaren! /lisa

Anonym sa...

Hejsan.
Min bästa kompis mamma är alkholist och hon mår jätte dåligt över det. Jag vet inte riktigt hur det känns men det gör ont att se min kompis må dåligt... jag ahr sagt åt henne att hon måste berätta det för någon men hon vill inte. Vad ska jag göra för att få henne berätta?

Lisa Olofsson Lexé sa...

Hej Fanny!

Usch vad jobbigt. Man lider med dem man älskar så är det bara.
Blev förvånad över att ni frågar mig om råd för jag är ingen expert men jag kan föreslå hur du ska göra.

Jag tkr du ska ställa din kompis mot väggen och fråga om hon trivs i att leva såhär? Sen måste du förklara för henne att alkholism är en dödlig sjukdom, man kan dö av det och det gör man så småningom. Så genom att berätta för någon och få sin mamma att söka hjälp kan hon rädda henne. För jag tror inte hon vill se sin mamma dö. Det är inte bara alkholistens fel att det går för långt, det är också omgivningens för att de stänger igen ögon och öron för det.

Hoppas det går bra och att hon får hjälp!

/lisa

Anonym sa...

Du är vacker och skriver otroligt bra!

Anonym sa...

Hejsan. det var jag som skrev innan från anonym! Tack så mycket! verkligen, det är jätte bra råd! jag ska verkligen försöka med detta, det verkar stensäkert. Du är tydligen itne bara bra på att skriva, du är duktig på att ge råd också!

Tack! Du är en underbar människa med stort <3:a

Jag är...

Mitt foto
Skåne, Kristianstad, Sweden
Lisa 17 år,ung och galen. Mitt liv cirkulerar runt musiken, vännerna, familjen, och jakten på livserfarenhet. Är för tillfället en riktig livsnjutare och tar varje dag som den kommer, går väl över med åldern sen antar jag :D