När marken under en helt plötsligt börjar falla sönder och förvandlas till en avgrund, vad gör man då? Ska man stå kvar och bygga en bro och fortsätta blicka framåt, eller ska man försöka hoppa över till andra sidan och riskera att falla ner? Eller ska man bara stå kvar och titta ner i avgrunden och göra ingenting? Vilken väg tar jag? Innan hade jag varit så säker, innan, när jag kände mig själv och visste vem jag var. Det var då jag hade fötterna på jorden. Men nu vet jag inte, har jag kanske tappat bort mig själv?
Vad gör småproblem och felaktiga handlingar, känslor och tankar om tio år? Inget.... hoppas jag.
2008-08-04
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggarkiv
-
▼
2008
(42)
-
▼
augusti
(26)
- Kräftskiva
- hopefully....
- admistratör
- surprising
- Partyweekend ;D
- regn,regn,regn
- Onsdag
- döm inte hunden efter håren...
- School time...
- Till Alva...
- Om mig;
- Dagens ord "missnöjd"
- Två missade dagar...
- Poet ända in i hjärtat
- Snart hemfärd...
- Dagen efter...
- Back to old habbits...
- Hemlängtan...
- Dagen har runnit ut.
- Ännu en dag...
- End of the day
- Shoppoholic
- No air
- Bilresa till huvudstaden
- Uppe-sittar-inlägg...
- Lördag
-
▼
augusti
(26)
Jag är...
- Lisa Olofsson Lexé
- Skåne, Kristianstad, Sweden
- Lisa 17 år,ung och galen. Mitt liv cirkulerar runt musiken, vännerna, familjen, och jakten på livserfarenhet. Är för tillfället en riktig livsnjutare och tar varje dag som den kommer, går väl över med åldern sen antar jag :D

2 kommentarer:
Du skriver så bra! Ledsen att du är lite nere! Fattar inte varför, du som är så söt! Fortsätt skriva! Älskar din blogg!
Jag säger det igen, jag är imponerad av ditt sätt att skriva!
Skicka en kommentar